”Ibland anstränger de sig verkligen för att uppfattas som en enhet, men andra gånger verkar det som om de vill att folk ska lägga märke till skillnaderna mellan dem och respektera dem som olika individer, berättar Jimmy om sina vänner Gavin och Jason. Gavin och Jason är enäggstvillingar. De är bokstavligt talat kloner av varandra. Det är inte tu tal om att de är mycket lika varandra, men när jag träffade dem första gången uppfattade jag dem ändå som två helt olika människor. Fast om jag hade träffat dem för några år sedan tror jag inte att jag hade kunnat skilja dem åt.

Enäggstvillingar föds vid var 250:e födsel i hela världen. Ännu vet vi inte varför, men ibland händer det att ett ägg klonar sig och ger upphov till två skilda embryon. Båda tvillingarna börjar och slutar sina liv med exakt samma gener, men när de växer upp och utvecklas möter de skillnader i sin omgivning, som kan påverka deras utseende och beteende.

Gavin och Jason har exakt samma DNA. Om en av dem begick ett brott och råkade lämna biologiska spår som kriminaltekniker kunde analysera, skulle det vara omöjligt att få fast den skyldige med hjälp av DNA-analys. En närmare granskning av deras olika molekyler skulle dock visa på avsevärda skillnader. Även om Gavin och Jason har precis samma gener, antyder färska forskningsresultat att vissa gener kan vara aktiva hos den ena tvillingen men inte hos den andra. De kan vara ”identiska” genetiskt sett, men ändå inte vara det epigenetiskt.

Vi kan se skillnaderna på molekylär nivå, på hur kromosomerna är ordnade inne i kärnan i varje cell. DNA:t i en cell ligger upplindat runt små bollar av protein, och även om DNA:t är exakt det samma kan det få helt olika effekt i olika celler. Både bollarna och DNA-strängen antar komplicerade tredimensionella strukturer beroende på vilken ”biokemisk smak” de har. Det finns en rad olika småmolekyler som kan påverka infrastrukturen inne i kärnan genom att fästa både på DNA och på histonproteinerna i bollarna. Sådana ”smaker” påverkas av vår miljö, framför allt av kosten.

Den biokemiska fininställningen av genomet bestämmer vilka gener som verkligen kopplas på, så tvillingar är inte nödvändigtvis förutbestämda att dela samma öde. Aktuell forskning på enäggstvillingar har visat att deras DNA är märkt på olika sätt med en liten molekyl som kallas metyl, så det är inte riktigt sant att påstå att de är identiska. Dessutom blir skillnaderna mer uttalade ju äldre tvillingarna blir.

Det här ger nytt bränsle till den gamla debatten om hur mycket miljön påverkar vårt öde jämfört med generna. Även om likheterna mellan tvillingar är mycket mer slående än olikheterna, skulle dessa olikheter kunna öppna nya vägar för forskningen kring olika sjukdomar. Ett exempel: fastän både Gavin och Jason löper risk att drabbas av diabetes, var det Jason som nyligen togs in på sjukhus för svåra problem med bukspottkörteln och som behövde injicera insulin en tid därefter. Läkarna kunde aldrig ställa någon klar diagnos. Om de hade haft bättre diagnostiska hjälpmedel, skulle de kanske ha kunnat ta en epigenetisk profil på tvillingarna för att se om de hade olika DNA-metyleringsmönster. Sådana hjälpmedel skulle de kunna få genom de nya framstegen inom epigenetikforskningen.

Många sjukdomar har en känd genetisk komponent som kanske också modifieras av epigenetiska faktorer. Epigenetiska egenskaper som DNA-metylering är mycket mer rimliga som mål för en behandling, eftersom det är mycket lättare att ändra hur DNA:t är metylerat än att ändra själva DNA-sekvensen.