Så hur går det med botemedel?

Jakten på ett botemedelmot cancer kompliceras av att cancer faktiskt inte är en enda sjukdom utan ett paraplybegrepp för en mycket varierad grupp av tillstånd. Det finns över hundra olika typer – med lungcancer som den allra vanligaste. Men även om vi begränsar oss till en specifik cancertyp finns det häpnadsväckande stora variationer i orsaker och sjukdomsmekanismer. Man behöver knappast påpeka att en universalkur mot all cancer är ett mycket avlägset mål.

På plussidan finns ändå att vi nu känner till mycket mer om olika cancerformer och vilka orsaker som kan ligga bakom dem. Därför har många av oss bytt livsstil, eftersom vi inser att ett botemedel inte utgör lösningen. Sjukvården genomför screeningprogram för bröst-, livmoder- och tarmcancer. Ett resultat av det är att patienterna kommer till läkare mycket tidigare i sjukdomsprocessen och därigenom är chansen mycket större att behandlingen gör någon nytta.

Men trots det skulle man önska sig bättre behandlingsmetoder. Ett exempel är prostatacancer. Där är variationerna stora mellan olika patienter, och det saknas tillförlitliga och snabba metoder för att bedöma vilken behandling en viss patient bör ha. Även om en man har en tumör som bedöms som låggradig enligt det s.k. Gleasonsystemet, kan han mycket väl utveckla en aggressiv tumör senare i livet. Är det i så fall rimligt att läkarna använder Gleasongraden när de beslutar om hur intensiv cellgiftsbehandlingen ska vara och hur länge den ska hålla på? Egentligen inte, men för närvarande är alternativen rätt begränsade. Lyckligtvis har epigenetiken nyligen dykt upp som ett nytt trumfkort för cancerdiagnostiken. De enzymer som modifierar histonerna beter sig på olika sätt allteftersom en prostatatumör utvecklas. Forskarna kan få en god uppfattning genom att titta på hur histonsvansarna är fininställda i tumörer från olika patienter. Det verkar som om mönstren för de övergripande histonmodifieringarna kan fungera som en indikator på sjukdomens framtida utveckling. En sådan analys av den epigenetiska profilen för olika cancertumörer bör tillsammans med vår kunskap om riskmutationer kunna bana väg för en individuellt anpassad behandling av snart sagt alla cancersjukdomar.