Bevis som lades fram på 1930-talet visar att livslängd åtminstone kan förlängas, men någon magisk dryck finns det inte. McKay minskade kaloriintaget hos gnagare med en tredjedel utan att förändra tillgången på essentiella näringsämnen och knuffade därigenom den förväntade livslängden 40% uppåt. Det här stämmer in även på jäst, rundmaskar och fruktflugor, medan endast enstaka belägg för finns rörande människa. Det nationella åldrandeinstitutet i USA (US National Institute on Aging) arbetar på detta i en långsiktig studie som kallas CALERIE (Comprehensive Assessment of Long-term Effects of Reducing Intake of Energy: allomfattande uppskattning av de långsiktiga effekterna av ett minskat energiintag) för att se om det finns ett samband mellan kaloriminskning, sjukdom och åldrande.

Observationer allena är dock aldrig tillräckligt för en forskare. Det behövs en gen, ett nyckelprotein och en molekylär signalväg, genom vilken kaloriminskning kan sakta in åldrandet. Ett minskat kaloriintag kan sänka metabolismen och leda till att nivåerna av skadliga fria radikaler i kroppen sjunker och därigenom förlänga livet. Men, några studier visar att vissa metabola aktiviteter mer sannolikt ökar av en lågkaloridiet.

Bagerijäst gav ett genombrott. Genom att helt enkelt räkna antalet gånger en cell delar sig innan den dör upptäckte Guarente och medarbetare vid MIT i Boston att en gen som kallas Sir2 (för Silent Information Regulator) har samband med ökad livslängd. Att på konstlad väg öka Sir2-mängderna ger, i likhet med lågkaloridieten, faktiskt en ökad livslängd. Så började resan för att försöka förstå hur man genom att ”vrida till ett fåtal gener”, som Guarente och Sincalir uttryckte det, kan förlänga livet.