Cancerceller är vi, alltså ser de som unga brottslingar likadana ut som alla andra och försvinner i massan. Det här gör livet surt för den immunologiska polisstyrkan. Hur kan man vid konfrontation urskilja en ”brottsling” bland laglydiga samhällsmedborgare? Som tur var, är immunsystemet synnerligen vaksamt. En välsignelse då också en liten förändring kan få en-av-oss att se ut som en-av-dem. Detta utlöser alarment och triggar det väpnade immunsystemet att avlägsna hotet.

Många cancrar orsakas av virus. Hepatit B kan leda till levercancer. HTL-viruset kan förorsaka en form av leukemi. När viruset attackerar eller tar sig in i en cell kapar det RNA och DNA för att använda i eget syfte, men kan råka lämna en ledtråd, ett avtryck av en viral joggingsko i storlek 44, ett kriminaltekniskt bevis som är tillräckligt för att aktivera immunsystemet. Men hur känner immunsystemet igen ”en-av-oss”? Vilka är identitetshandlingarna som polisen kontrollerar för att avgöra vem som utgör ett potentiellt hot i samhället och vem som inte gör det?

Våra celler bär alla samma identitetsmärkning, en kombination av molekyler som kallas MHC och är unik för var och en av oss. MHC-märkningarna talar om för vårt immunsystem vad som är ”oss”. De måste ha god överensstämmelse vid transplantation av vävnad från någon annan. Vårt immunsystem kommer bara att ”se” främmande antigen (infektioner ifrån världen utanför) om de i våra celler sitter intill den identitetsmärkning som immunsystemet självt bär. Det är på så vis vi vet att den drabbade cellen är en-av-oss. Om polisen ser en individ som ser ut att passa in rent kroppsligt men som viftar med ett provocerande plakat så är principen den samma vare sig det rör sig om en cell med ett virus eller en cancercell som det inte står helt rätt till med –de kommer att arresteras och bortförs. Igenkänningen av ”främmande” plus ”oss” kallas antigen processning.