Epigenomet svarar ständigt på signaler ifrån omgivningen och genomet med en stor mängd epigentiska  förändringar (mycket större än mängden mutationer i DNA). Sådana förändringar hos gener –som kallas epialleler- förekommer både i cancerceller och i immunsystemets celler. Både genomet och epigenomet nedärvs visserligen, men det senare får alltmer uppmärksamhet inom cancerforskningen. Till skillnad ifrån genomet är många av epigenomets variabla effekter på generna reversibla. Som sådant utgör epigenomet ett handtag för cancerterapier att gripa tag i.

Epigentiska läkemedel som gör cancerceller mer synliga för immunsystemet genom att ”vrida upp” tumörspecifika gener testas redan.  Det finns också ett ökande intresse för läkemedel som på liknande vis stänger av gener med tumörtillväxtstimulerande förmåga eller förmågan att bilda metastaser likväl som för medel som sätter igång tillväxthämmande gener i tumörer.

Epigenetiska läkemedel som modifierar generna i immunsystemets celler utvärderas nu som medel att förbättra vårt svar på cancer. Att slå på TAP igen förfaller vara en trolig epigenetisk kandidat i kampen för att förhindra att cancern får greppet.

Publikationer i Science som refereras till i denna artikel innefattar:
Setiada et al 2005, Setiada et al 2007  och Sigalotti et al 2007