Jag kommer till Wien efter fem timmars tågresa, samtidigt som solen börjar gå upp. Medan tåget rullar in på stationen i den österrikiska huvudstaden ser jag den romansk-barocka stadsbilden avteckna sig mot det klara gryningsljuset. På jakt efter ett äkta wienskt konditori vandrar jag fram genom tysta kullerstensbelagda gator. Mitt nästa möte är med en kvinnlig österrikisk forskare, Denise Barlow (CeMM – Research Center for Molecular Medicine). ”Epigenetik – det har alltid varit allt märkligt och fantastiskt som genetiken inte lyckas förklara”, säger hon lite tillspetsat. ”Epigenetiken är på sätt och vis den miljö som våra gener lever i. Vi vet att epigenetiken reglerar våra gener”, förklarar hon, ”men vi vet inte hur mycket eller i vilken utsträckning som vår miljö stör detta”.

Jag frågar vad hon forskar på. ”Vi kan börja med att säga att livet börjar när äggcellen från din mor och spermien från din far förenas”, säger Denise. ”Men vi däggdjur har ett eget litet knep.” (Nu spetsar jag öronen.) ”Din mor och din far ’stänger av’ ungefär hundra gener vardera.” Så det betyder att våra föräldrar inte bidrar med exakt 50 % av sina gener? ”Nej, vi får inte två kopior av precis alla gener”, fortsätter hon, ”utan av några har vi bara en. I slutänden har vi ungefär 200 gener som bara uttrycks från en av föräldrakromosomerna, inte från båda.”

”Minst hälften av dessa präglade gener är faktiskt tillväxtregulatorer, och de gener som finns i aktiv form på kromosomen från pappan är alltid tillväxtstimulatorer.” (se Mamma var rätta ordet). Det var faktiskt Denise som hittade den första däggdjursgenen av den här typen, Igf2r, som ärvs som en tyst gen från pappan. Den aktiva genkopian från mamman rensar bort överflödigt tillväxthormon hos det växande embryot. Denises forskargrupp försöker för närvarande ta reda på hur det går till när de präglade generna stängs av. Hos möss kopieras Igf2r-genen från fadern från DNA till RNA, och sedan kan den identiska men komplementära RNA-molekylen binda till transkriptet av genen och hindra det från att bilda ett protein.