I Madrid står jag plötsligt öga mot öga med de stora frågorna om döden. Av Maria Blasco (vid Instituto Nacional Del Cáncer) får jag veta mycket om tumörer, telomerer och telomeras. Hennes forskargrupp intresserar sig för ändarna på våra kromosomer. De spelar en viktig roll för att bestämma livslängden för våra celler – och därmed för våra kroppar. I ändarna på kromosomerna sitter telomererna. Hos människor är det sekvensen TTAGGG som är kopierad tiotusentals gånger. Varje gång en cell delar sig och bildar nya kromosomer, blir telomererna lite kortare. ”När telomererna blir riktigt korta slutar cellerna att dela sig”, förklarar Maria. När det händer träder enzymet telomeras in för att bygga upp telomeren på nytt.

Paradoxalt nog verkar möss ha telomerer som är fyra gånger så långa som människors. Marias grupp har skapat en musmodell som inte kan tillverka telomeras. Det gör att de får kortare telomerer, ungefär som människor. ”Vi vet inte var den kritiska gränsen för en telomer går, när det gäller det exakta antalet upprepningar”, säger hon. ”Vi tror att den kritiska längden är kopplad till kromosomernas förmåga att bilda en skyddande struktur. När längden på en telomer går ner under 100 upprepningar eller så, förlorar telomererna sitt skydd.” Marias möss har väckt den spanska forskargruppens intresse därför att de drabbas av färre tumörer än normalt.

Hon förklarar betydelsen av detta fynd. ”Telomeras aktiveras i 90 % av alla tumörer hos människor. Så när vi gör telomererna riktigt korta hos mössen, fungerar det som en tumörhämmande mekanism.” Allteftersom vi blir äldre blir telomererna naturligt allt kortare, men i cancerceller, som har delat sig många fler gånger än normalt, är telomererna mycket kortare, och därför är de beroende av telomerasenzymet. ”Mycket höga nivåer av telomeras gör tumören odödlig”, förklarar Maria.

”Normala celler har ingen telomerasaktivitet. Så om vi hämmar telomerasaktiviteten påverkar det bara tumörcellerna.” Men vad har detta med epigenetik att göra? Maria håller just nu på att undersöka kromatinet vid telomererna. Det biokemiska tillståndet hos histonproteinerna runt telomer-DNA:t verkar skydda ändarna mot enzymer som antingen skulle bygga på eller bryta ner dem. Resultaten från denna forskning kommer utan tvivel att få stor betydelse för försöken att motverka cancer genom att blockera telomerasaktiviteten.