Med hoppfullt sinne stiger jag på tåget mot Yorkshire. I West Yorkshire kan man hitta några av de vackraste vandringslederna i Storbritannien, framför allt längs kanalerna i Pennine Ring. Efter en naturskön resa befinner jag mig så i den pulserande staden Leeds. Jag beger mig genast till det universitet där Tolkien inledde sin litterära verksamhet. Peter Meyer, som av Yorkshire Post nyligen utsågs till ”en talesman för förnuftet”, arbetar vid Centre for Plant Science. ”Växterna är den ultimata lekplatsen för att studera epigenetiska effekter på stressrespons”, förklarar Peter.

Han berättar för mig om rörliga element – bitar av DNA som bokstavligen kan hoppa mellan cellerna, vilket kan ge alla möjliga konsekvenser. ”I våra celler hittar vi ett konglomerat av virus och mobila element som finns kvar efter miljontals år av evolution.” En undergrupp av dessa små upprepade sekvenser, som kallas transposabla element (TE), kan hoppa runt i växtgenomet och sätta på och stänga av gener. ”Att använda TE ger en fördel ur evolutionär synvinkel”, förklarar Peter. De här sekvenserna är normalt sett metylerade och hålls tysta, men utlösande faktorer i miljön kan få dem aktiva. Det ger växterna en möjlighet att reagera på förändringar i miljön.

”Det visar sig att transgener, som vi arbetar med, fungerar på ungefär samma sätt som TE.” Han visar mig några vackra bilder av röda och vita petunior och förklarar att färgtransgenerna kan stängas av under växtens livstid. Och sådana förändringar av blomfärgen utlöses av förändringar i miljön och kan föras vidare till kommande generationer. Det här epigenetiska fenomenet ligger faktiskt bakom ett gammalt odlarknep för att få fram önskvärda egenskaper. Odlarna använder blommor som utvecklas tidigt, innan växten åldras och genaktiviteten förändras. När växten åldras kan färgtransgenerna stängas av, så att blommorna blir vita. Dotterplantor som man tar fram från dessa vita blommor, får varierande färgegenskaper och ger röda, vita eller spräckliga blommor. Peter har visat huvuddragen i den molekylära bakgrunden till den här ärftliga färgväxlingen, där DNA-metylering spelar en viktig roll.