Inom den epigenetiska forskningen studerar man ärftliga förändringar av genomfunktionen som uppkommer utan att DNA-sekvensen förändras. En bärande tanke som håller på att växa sig allt starkare är att det finns en epigenetisk kod som väsentligt utökar informationspotentialen hos den genetiska koden. I nästan alla eukaryota cellkärnor är DNA:t i genomet tätt ihopvikt och sammanpressat med histon- och ickehistonproteiner till en dynamisk polymer som kallas kromatin. Olika typer av biokemisk modifiering av kromatinet (t.ex. metylering av DNA:t och acetylering, metylering eller fosforylering av histonerna) sker som en reaktion på miljön och reglerar mönstren för genuttrycket.

The Epigenome NoE stöder ett ambitiöst forskningsprogram uppbyggt kring åtta ämnesområden, från modifiering av kromatin till cellernas öde och sjukdomar. Styrkan hos programmet ligger i att forskarna fokuserar på molekylära mekanismer och undersöker dem med komplementära modellsystem. Med hjälp av den samlade expertisen hos medlemmarna i NoE och med befintliga synergier som grund kommer man att ta itu med några av de stora frågorna inom modern epigenetisk forskning. Den epigenetiska forskningen kommer att få långtgående implikationer både för jordbruk och för humanbiologi och medicin, inklusive en förståelse av stamceller, cancer och åldrande.